>Maria och Sigrid var kommunister och trodde på världsrevolutionen. Sedan blev de utsatta för övergrepp av samma partitopp – en dömd sexbrottsling.
>Men istället för att gå till polisen så utreddes det av partiets egen domstol, som frikände mannen.
>För Maria höll det på att sluta med självmord.
>Dagens ETC granskar det sekteristiska Revolutionära kommunistiska partiet, RKP. Som rekryterar skolbarn, hjärntvättar sina unga medlemmar och pressar dem på pengar.
>Videoinspelning avslöjar: Här sprider ledningen detaljer om övergrepp.
>Klisterlapparna sitter på elskåp och lyktstolpar runt om i Sverige. “Är du kommunist? Organisera dig!”. Den skarpa uppmaningen har hjälpt det nybildade Revolutionära kommunistiska partiet, RKP, att dubblera antalet medlemmar sedan årsskiftet. Nu är de, enligt sig själva, närmare 300 medlemmar.
>Men det växande partiet har inte startats av någon ny konstellation av revolutionärer. RKP är bara ett nytt namn på den rörelse som, med hjälp av sin studentförening Marxistiska studenter och öppna studiecirklar, har lockat till sig unga i decennier.
>De riktar sig mot ungdomar – ibland besöker de högstadieskolor – och är på många sätt inget vanligt parti.
>Dagens ETC träffar avhoppare som berättar att gruppen har fått dem att skänka bort sina besparingar, ta avstånd från sina familjer, hoppa av utbildningar och ge sig in i sexuella relationer med äldre partikamrater. Tillsammans vittnar de om en sekteristisk kultur med ett parallellt rättsystem där sexuella övergrepp på medlemmar sopas under mattan.
>– Jag vill att folk ska veta att det är en genuint farlig grupp som manipulerar unga människor, säger avhopparen Maria.
>Hon säger att hon har lämnat rörelsen efter att ha blivit våldtagen av en högt uppsatt partikamrat. En händelse som hon menar har mörkats. Och Maria är inte ensam.
>Ville förändra världen
>Det är fyra talföra människor som har samlats i det ljusa vardagsrummet i Umeå. Tillsammans försöker de förklara hur alla blev indragna i maktpyramiden som bit för bit tog över deras liv. Oskar, 23, beskriver en nyfikenhet på marxismen; Sigrid, 32, en flytt till en ny stad; Maria, 26, och Lucas, 24, en politisk depression som bröts av kampviljan och gemenskapen i RKP.
>När Oskar hittar organisationen är det genom en affisch för vad han tror är en studiecirkel med Marxistiska studenter på Umeå universitet.
>– Men det första de sa var att ”det här är ingen studiecirkel, det är bygget mot världsrevolutionen”, minns Oskar, som trots sin initiala tveksamhet (”det lät ganska fånigt”) övertygas att gå med mot en månadsavgift på 500 kronor.
>– Jag var i en svacka och de sa intelligenta saker som jag aldrig tänkt på förut. Jag ville också kunna göra de här skarpa analyserna. Jag ville bli som dem, säger Oskar, vars bakgrund som industriarbetare snabbt hyllas av gruppen.
>Maria är vid det laget redan medlem och minns hur hennes kamrater – ett ord som används flitigt av avhopparna – stoltserar med att de lyckas rekrytera Oskar.
>– Vi spenderade mycket tid på att lära upp medlemmar med stark karisma. Man tränar dem på att bli bra talare och på att förklara idéerna så bra och koncist som möjligt. Det börjar med ett skratt och ett oskyldigt ”vi tar en fika och snackar om marxism”, säger Maria.
>– Och när man under den där fikan frågar efter 500-1 000 kronor i månaden, så kommer den man rekryterar inte att våga visa sin chock, utan gå hem och känna att ”det är nog för att jag är småborgare som jag vill behålla mina pengar själv”, säger Sigrid.
>Efter hand pressas medlemmarna att höja sina medlemsavgifter. Har man inte råd med sin utlovade månadsavgift eller engångsgåva skrivs reverser och ledande kamrater ringer runt för att driva in skulderna.
>Om man mår dåligt, vad ska man göra då?
>– De säger att du ska göra revolutionärt arbete. Då kommer du att må bra och få syfte i ditt liv, säger Lucas.
>Från speciell till besvikelse
>När Maria gick med i organisationen 2018 var det i besvikelse över Feministiskt initiativs störtdykning i opinionen. För RKP i hemstaden Göteborg blev hon, tillsammans med två andra nya tjejer, snabbt en tillgång. Deras ungdom gav dem tillträde till gymnasieskolor där de relativt obemärkt kunde rekrytera nya medlemmar.
>– På ett möte sa vår internansvariga att ”ni tre är speciella, därför ska vi ha en speciell studiecirkel för er”.
>Samtidigt börjar äldre, manliga kamrater att försöka få med Maria hem under organisationens krogkvällar. Alla avhoppare är överens om att det inte funkar att ha en relation med någon utanför organisationen, eftersom att den slukar så mycket tid. Nya värvningar väcker därför intresse.
>– Speciellt när man är duktig och smart. Men jag visste att ingenting fick hända, för det är uttalat att man inte får inleda en romantisk relation med någon i organisationen om det inte är seriöst.
>– Skulle jag följa med dem hem skulle jag vara ”deras”.
Så småningom blev Maria ihop med en partikamrat i sin egen ålder, vilket anmäldes till partiledningen – ett krav i organisationen. Inviterna från männen upphörde. Förhållandet med partikamraten tog senare slut när han lämnade RKP i samband med att Maria kom in på läkarprogrammet i Umeå.
>Studierna tog allt mer tid från det revolutionära arbetet och en ledande kamrat i RKP uttryckte sin besvikelse över att hon inte lyckades hålla en hög aktivitetsnivå.
>– Han sa att organisationen inte kommer att finnas kvar om folk gör som jag. Att jag fick välja mellan att bli en bra läkare eller en bra revolutionär. Jag grät för att jag var så ledsen och skämdes, säger Maria.
>Trots att partiet knappt har 300 medlemmar är maktpyramiden omfattande. De finns en exekutiv kommitté, en centralkommitté, en kontrollkommission, distriktsledare och gruppledare.
>Att det finns en hierarkisk maktstruktur mellan kamrater är tydligt. Avhopparna i Umeå beskriver det som en pyramid som de gemensamt ritar upp på ett papper. I toppen sitter åtta kamrater i en exekutiv kommitté. Majoriteten är heltidsanställda med en taxerad månadslön på mellan 10 000 och 14 500 kronor.
>Kvartetten med avhoppade är eniga om pyramidens absoluta topp: Ylva Vinberg, 33.
>– Hon är den oemotsagda ledaren som kan förutspå framtiden med hjälp av marxismen, säger Maria.
>Den uppburne sexbrottslingen
>Under början av studietiden i Umeå har Maria en tid som inaktiv, men under pandemin blir hennes liv ensamt. Hösten 2021 börjar hon, efter påtryckningar från kamrater, att gå på möten igen. En högt uppburen heltidsanställd kamrat ska komma till Umeå och föreläsa.
>Tomas, som egentligen heter något annat, har sedan 2010 haft en central roll i partiet. Men ett envist rykte sade att han dessförinnan hade uteslutits ur Ung vänster efter att ha förgripit sig på en partikamrat.
>När Dagens ETC letar efter ärendet visar det sig att han dömts för sexuellt ofredande. På en studieresa 2008 lade Tomas sig bredvid en sovande yngre tjej och tog henne på könet, samtidigt som han själv hade dragit ner sina kalsonger. När tjejen vaknade och sa till honom att sluta väcktes också ett vittne. Kort efter händelsen uteslöts han ur Ung vänster.
>Men 2021 hyllas alltså hans ankomst till Umeå.
>Maria är bekant med Tomas sedan tiden i Göteborg, och minns honom som en av de äldre männen som brukade flörta med och köpa alkohol till henne under organisationens krogkvällar. I Umeå firas hans ankomst med fest och fylla, och det dröjer inte länge innan han kommer tillbaka.
>– I efterhand erkände han att han hittade på ursäkter för att träffa mig. Det var många fester och mycket alkohol. Och han försökte alltid få mig att ta med honom hem.
>Den nära kontakten med Tomas stärker Marias partiposition. Hon, som nyss var otillräcklig, får plötsligt diskutera litteratur direkt med Tomas, en ”revolutionär hjälte”.
>– Jag trodde att han tog mig under sin vinge. Jag förstod inte vad det skulle leda till.
>När RKP:s årsmöte för 2022 ska hållas i Göteborg föreslår Tomas att Maria kan sova hos honom.
>– Han såg till att jag hamnade hos honom. Jag blev först glad, typ ”wow, han vill få ensamtid med mig”. Men jag kände också att det fanns förväntningar på att vi skulle ligga, liksom.
>Det är inte förrän den tredje och sista kvällen som han gör ovälkomna närmanden. Maria beskriver hur Tomas tar på henne och hur hon säger nej. Hur han skrattar och fortsätter.
>– Jag sa att jag inte tycker att det här är en rolig lek. Att det ska räcka att jag säger nej en gång. Och så sa han “oj såklart förlåt” men fortsatte. Jag fortsatte säga nej och sen… slutade jag bara säga nej.
>När Tomas följer Maria till nattåget strålar han av lycka medan hon har gråten i halsen.
>– Han sa att han var så glad för ”nu är vi ett par”. Jag sa att jag inte vill vara ihop. Men det spelade ingen roll vad jag sa.
>Den där natten
>Efter händelserna i Göteborg fortsätter Tomas att resa till Umeå där han sover hos Maria. Till andra partitoppar har han sagt att de är ett par. Hans maktposition i RKP gör att hon inte vågar säga nej.
>I april 2022 vaknar Maria av att Tomas håller fast henne och våldtar henne, berättar hon för Dagens ETC.
>Hon säger att hon har svårt att få luft. Att hon försöker ta sig loss. Att hon har skador och blåmärken på kroppen efteråt. Hur han sedan bara vänder sig om och somnar. Hur hon gråter tills hon samlar kraft för att kasta ut honom.
>– Jag var helt förstörd och bad honom gå. Då gick han in i ett psykisk sammanbrott och skrek att han inte hade gjort detta. Han slängde sig på golvet, sa att han skulle ta livet av sig. Jag var rädd att han skulle skada sig. Det tog flera timmar av att jag bara satt och upprepade att jag ville att han skulle gå. Till slut gick han.
>Några timmar senare får hon ett Facebookmeddelande av Ylva Vinberg, som Dagens ETC har tagit del av. I det skriver Vinberg att Tomas har ringt henne. Hon frågar Maria, som inte har någon privat relation med RKP-ledaren, om hon vill berätta vad som hänt.
>Maria vill inte det.
achtungbitte on
självklart är det trottar, hört liknande skit från tjejer som varit med i socialistiskt alternativ (tidigare rättvisepartiet socialisterna).
Aceliner on
Låter som ledarna försöker leva som Karl Marx.
Nattpatrullen on
Förvånande att politiska extremister visar sig vara rutna på insidan… ingen hade kunnat ana
5 Comments
>Maria och Sigrid var kommunister och trodde på världsrevolutionen. Sedan blev de utsatta för övergrepp av samma partitopp – en dömd sexbrottsling.
>Men istället för att gå till polisen så utreddes det av partiets egen domstol, som frikände mannen.
>För Maria höll det på att sluta med självmord.
>Dagens ETC granskar det sekteristiska Revolutionära kommunistiska partiet, RKP. Som rekryterar skolbarn, hjärntvättar sina unga medlemmar och pressar dem på pengar.
>Videoinspelning avslöjar: Här sprider ledningen detaljer om övergrepp.
>Klisterlapparna sitter på elskåp och lyktstolpar runt om i Sverige. “Är du kommunist? Organisera dig!”. Den skarpa uppmaningen har hjälpt det nybildade Revolutionära kommunistiska partiet, RKP, att dubblera antalet medlemmar sedan årsskiftet. Nu är de, enligt sig själva, närmare 300 medlemmar.
>Men det växande partiet har inte startats av någon ny konstellation av revolutionärer. RKP är bara ett nytt namn på den rörelse som, med hjälp av sin studentförening Marxistiska studenter och öppna studiecirklar, har lockat till sig unga i decennier.
>De riktar sig mot ungdomar – ibland besöker de högstadieskolor – och är på många sätt inget vanligt parti.
>Dagens ETC träffar avhoppare som berättar att gruppen har fått dem att skänka bort sina besparingar, ta avstånd från sina familjer, hoppa av utbildningar och ge sig in i sexuella relationer med äldre partikamrater. Tillsammans vittnar de om en sekteristisk kultur med ett parallellt rättsystem där sexuella övergrepp på medlemmar sopas under mattan.
>– Jag vill att folk ska veta att det är en genuint farlig grupp som manipulerar unga människor, säger avhopparen Maria.
>Hon säger att hon har lämnat rörelsen efter att ha blivit våldtagen av en högt uppsatt partikamrat. En händelse som hon menar har mörkats. Och Maria är inte ensam.
>Ville förändra världen
>Det är fyra talföra människor som har samlats i det ljusa vardagsrummet i Umeå. Tillsammans försöker de förklara hur alla blev indragna i maktpyramiden som bit för bit tog över deras liv. Oskar, 23, beskriver en nyfikenhet på marxismen; Sigrid, 32, en flytt till en ny stad; Maria, 26, och Lucas, 24, en politisk depression som bröts av kampviljan och gemenskapen i RKP.
>När Oskar hittar organisationen är det genom en affisch för vad han tror är en studiecirkel med Marxistiska studenter på Umeå universitet.
>– Men det första de sa var att ”det här är ingen studiecirkel, det är bygget mot världsrevolutionen”, minns Oskar, som trots sin initiala tveksamhet (”det lät ganska fånigt”) övertygas att gå med mot en månadsavgift på 500 kronor.
>– Jag var i en svacka och de sa intelligenta saker som jag aldrig tänkt på förut. Jag ville också kunna göra de här skarpa analyserna. Jag ville bli som dem, säger Oskar, vars bakgrund som industriarbetare snabbt hyllas av gruppen.
>Maria är vid det laget redan medlem och minns hur hennes kamrater – ett ord som används flitigt av avhopparna – stoltserar med att de lyckas rekrytera Oskar.
>– Vi spenderade mycket tid på att lära upp medlemmar med stark karisma. Man tränar dem på att bli bra talare och på att förklara idéerna så bra och koncist som möjligt. Det börjar med ett skratt och ett oskyldigt ”vi tar en fika och snackar om marxism”, säger Maria.
>– Och när man under den där fikan frågar efter 500-1 000 kronor i månaden, så kommer den man rekryterar inte att våga visa sin chock, utan gå hem och känna att ”det är nog för att jag är småborgare som jag vill behålla mina pengar själv”, säger Sigrid.
>Efter hand pressas medlemmarna att höja sina medlemsavgifter. Har man inte råd med sin utlovade månadsavgift eller engångsgåva skrivs reverser och ledande kamrater ringer runt för att driva in skulderna.
>Om man mår dåligt, vad ska man göra då?
>– De säger att du ska göra revolutionärt arbete. Då kommer du att må bra och få syfte i ditt liv, säger Lucas.
>Från speciell till besvikelse
>När Maria gick med i organisationen 2018 var det i besvikelse över Feministiskt initiativs störtdykning i opinionen. För RKP i hemstaden Göteborg blev hon, tillsammans med två andra nya tjejer, snabbt en tillgång. Deras ungdom gav dem tillträde till gymnasieskolor där de relativt obemärkt kunde rekrytera nya medlemmar.
>– På ett möte sa vår internansvariga att ”ni tre är speciella, därför ska vi ha en speciell studiecirkel för er”.
>Samtidigt börjar äldre, manliga kamrater att försöka få med Maria hem under organisationens krogkvällar. Alla avhoppare är överens om att det inte funkar att ha en relation med någon utanför organisationen, eftersom att den slukar så mycket tid. Nya värvningar väcker därför intresse.
>– Speciellt när man är duktig och smart. Men jag visste att ingenting fick hända, för det är uttalat att man inte får inleda en romantisk relation med någon i organisationen om det inte är seriöst.
>– Skulle jag följa med dem hem skulle jag vara ”deras”.
Så småningom blev Maria ihop med en partikamrat i sin egen ålder, vilket anmäldes till partiledningen – ett krav i organisationen. Inviterna från männen upphörde. Förhållandet med partikamraten tog senare slut när han lämnade RKP i samband med att Maria kom in på läkarprogrammet i Umeå.
>Studierna tog allt mer tid från det revolutionära arbetet och en ledande kamrat i RKP uttryckte sin besvikelse över att hon inte lyckades hålla en hög aktivitetsnivå.
>– Han sa att organisationen inte kommer att finnas kvar om folk gör som jag. Att jag fick välja mellan att bli en bra läkare eller en bra revolutionär. Jag grät för att jag var så ledsen och skämdes, säger Maria.
>Trots att partiet knappt har 300 medlemmar är maktpyramiden omfattande. De finns en exekutiv kommitté, en centralkommitté, en kontrollkommission, distriktsledare och gruppledare.
>Att det finns en hierarkisk maktstruktur mellan kamrater är tydligt. Avhopparna i Umeå beskriver det som en pyramid som de gemensamt ritar upp på ett papper. I toppen sitter åtta kamrater i en exekutiv kommitté. Majoriteten är heltidsanställda med en taxerad månadslön på mellan 10 000 och 14 500 kronor.
>Kvartetten med avhoppade är eniga om pyramidens absoluta topp: Ylva Vinberg, 33.
>– Hon är den oemotsagda ledaren som kan förutspå framtiden med hjälp av marxismen, säger Maria.
>Den uppburne sexbrottslingen
>Under början av studietiden i Umeå har Maria en tid som inaktiv, men under pandemin blir hennes liv ensamt. Hösten 2021 börjar hon, efter påtryckningar från kamrater, att gå på möten igen. En högt uppburen heltidsanställd kamrat ska komma till Umeå och föreläsa.
>Tomas, som egentligen heter något annat, har sedan 2010 haft en central roll i partiet. Men ett envist rykte sade att han dessförinnan hade uteslutits ur Ung vänster efter att ha förgripit sig på en partikamrat.
>När Dagens ETC letar efter ärendet visar det sig att han dömts för sexuellt ofredande. På en studieresa 2008 lade Tomas sig bredvid en sovande yngre tjej och tog henne på könet, samtidigt som han själv hade dragit ner sina kalsonger. När tjejen vaknade och sa till honom att sluta väcktes också ett vittne. Kort efter händelsen uteslöts han ur Ung vänster.
>Men 2021 hyllas alltså hans ankomst till Umeå.
>Maria är bekant med Tomas sedan tiden i Göteborg, och minns honom som en av de äldre männen som brukade flörta med och köpa alkohol till henne under organisationens krogkvällar. I Umeå firas hans ankomst med fest och fylla, och det dröjer inte länge innan han kommer tillbaka.
>– I efterhand erkände han att han hittade på ursäkter för att träffa mig. Det var många fester och mycket alkohol. Och han försökte alltid få mig att ta med honom hem.
>Den nära kontakten med Tomas stärker Marias partiposition. Hon, som nyss var otillräcklig, får plötsligt diskutera litteratur direkt med Tomas, en ”revolutionär hjälte”.
>– Jag trodde att han tog mig under sin vinge. Jag förstod inte vad det skulle leda till.
>När RKP:s årsmöte för 2022 ska hållas i Göteborg föreslår Tomas att Maria kan sova hos honom.
>– Han såg till att jag hamnade hos honom. Jag blev först glad, typ ”wow, han vill få ensamtid med mig”. Men jag kände också att det fanns förväntningar på att vi skulle ligga, liksom.
>Det är inte förrän den tredje och sista kvällen som han gör ovälkomna närmanden. Maria beskriver hur Tomas tar på henne och hur hon säger nej. Hur han skrattar och fortsätter.
>– Jag sa att jag inte tycker att det här är en rolig lek. Att det ska räcka att jag säger nej en gång. Och så sa han “oj såklart förlåt” men fortsatte. Jag fortsatte säga nej och sen… slutade jag bara säga nej.
>När Tomas följer Maria till nattåget strålar han av lycka medan hon har gråten i halsen.
>– Han sa att han var så glad för ”nu är vi ett par”. Jag sa att jag inte vill vara ihop. Men det spelade ingen roll vad jag sa.
>Den där natten
>Efter händelserna i Göteborg fortsätter Tomas att resa till Umeå där han sover hos Maria. Till andra partitoppar har han sagt att de är ett par. Hans maktposition i RKP gör att hon inte vågar säga nej.
>I april 2022 vaknar Maria av att Tomas håller fast henne och våldtar henne, berättar hon för Dagens ETC.
>Hon säger att hon har svårt att få luft. Att hon försöker ta sig loss. Att hon har skador och blåmärken på kroppen efteråt. Hur han sedan bara vänder sig om och somnar. Hur hon gråter tills hon samlar kraft för att kasta ut honom.
>– Jag var helt förstörd och bad honom gå. Då gick han in i ett psykisk sammanbrott och skrek att han inte hade gjort detta. Han slängde sig på golvet, sa att han skulle ta livet av sig. Jag var rädd att han skulle skada sig. Det tog flera timmar av att jag bara satt och upprepade att jag ville att han skulle gå. Till slut gick han.
>Några timmar senare får hon ett Facebookmeddelande av Ylva Vinberg, som Dagens ETC har tagit del av. I det skriver Vinberg att Tomas har ringt henne. Hon frågar Maria, som inte har någon privat relation med RKP-ledaren, om hon vill berätta vad som hänt.
>Maria vill inte det.
självklart är det trottar, hört liknande skit från tjejer som varit med i socialistiskt alternativ (tidigare rättvisepartiet socialisterna).
Låter som ledarna försöker leva som Karl Marx.
Förvånande att politiska extremister visar sig vara rutna på insidan… ingen hade kunnat ana
Kommunistsvin.