Il consiglio del rettore danese alla Svezia di fermare le cosche: “Cominciate a lavorare in modo completamente diverso”

Gängkriminella rekryterade barn i skolans korridorer. Bara kring 60 procent av eleverna på danska Tingbjerg skola fortsatte till gymnasieutbildning.

I dag är allt förändrat.

– Om man i Sverige inte tidigt börjar arbeta helt annorlunda, kommer man inte lyckas på lång sikt, säger Marco Damgaard som gjorde drastiska åtgärder när han tog över som rektor.

Han trodde knappt sina ögon när han såg siffrorna. Hade någon räknat fel? Rektorn Marco Damgaard hörde av sig till kommunens statistikavdelning för att dubbelkolla.

För sju år sedan gick runt 63 procent av eleverna från Tingbjerg skola vidare till en gymnasieutbildning. I dag är samma siffra nästan 100 procent.

Det var därför Marco Damgaard ringde till statistikavdelningen. Kunde det verkligen stämma?

Jovisst, blev svaret.

De senaste veckorna har rapporterna om svenska ungdomar som begår grova våldsdåd i Danmark varit många. Det har fått politiker på båda sidan sundet att reagera. I förra veckan reste justitieminister Gunnar Strömmer (M) till Köpenhamn för att diskutera saken med sin danska kollega.

– Jag vet att man i den svenska debatten säger att i Danmark har man kört hårda straff, en hård politik, mer polis och allt det där. Man måste ta problemen på allvar. Polis och straff är en del av det. Men om man bara gör det misslyckas man, säger Marco Damgaard.

Bostadsområdet Tingbjerg klassades i flera år som ”hårt ghetto” – ett särskilt utsatt område med hög kriminalitet, generellt låg utbildningsnivå och låga inkomster.

När Marco Damgaard tog över som rektor på Tingbjerg skola för åtta år sedan pågick gängrekrytering i korridorerna.

– Jag var med om att slänga ut unga killar som inte gick på skolan men var här för att ”snacka med någon”. Dessvärre var det också alltför många av våra elever som kom på kant med lagen, säger Marco Damgaard.

Nu går han raskt i vita adidassneakers, hälsar på förbipasserande elever och korsar skolgården som stängts av för ombyggnation. Han har nyligen beslutat sig för att ställa upp för Socialdemokraterna i Folketingsvalet om några år.

– Det är lätt att tro att det i Danmark bara varit gängpaket och ”parallellsamhälleslagar”, men man ska inte glömma den förbyggande insats som vi, i samarbete med polisen, är med om att göra. Många faktorer spelar in.

En sak blev avgörande för Marco Damgaard – den så kallade ”Tingbjergundersökningen”. I den ställde ett antal forskare frågor till lärare, föräldrar och barn om skolan och deras förväntningar på varandra. Det blev ingen munter läsning.

Undersökningen visade att både lärare och föräldrar i området hade negativa förväntningar på barnen. Det fanns en utbredd föreställning om att ungdomarna skulle få svårt att klara sig i livet, att många nog redan var indragna i kriminalitet, och att de inte tyckte om att gå i skolan.

– Vi hade låga och negativa förväntningar på de här barnen.

Både lärare och föräldrar trodde att många fler var kriminella än som faktiskt var fallet. Dessutom tyckte de flesta barnen mycket bra om att gå i skolan. Kort och gott: Bilden av barnen på Tingbjerg skola var gravt missvisande.

– Om barnen tror att alla förväntar sig att de inte gillar skolan och att de är kriminella, blir det lätt en självuppfyllande profetia, säger Marco Damgaard.

Han gav sig ut för att knacka dörr och prata med föräldrar.

– De resursstarka familjerna i området valde andra skolor. De sade att de valde ”mer danska skolor”, med bättre integration och utbildning.

Två saker behövde göras. Det ena handlade om pengar (mer resurser, mer personal). Det kunde kommunen ordna. Det andra handlade om något betydligt mer diffust.

– Det viktigaste vi gjort är att ändra sättet vi ser på barnen och området. Det handlar om inställning, mindset, säger han och fortsätter:

– Vi beslutade oss för att göra om skolan. Vi sa att vi ska vara en dansk skola, med danska värderingar. Vad betyder det? Jo, det handlar om demokrati och demokratisk bildning, säger han.

Steg ett blev att höja kraven på föräldrarna.

– Vi sa att alla barn ska delta i all undervisning. Alla ska duscha efter idrott, oavsett religiös övertygelse, alla ska vara med på kristendomsundervisning.

Steg två: att få med all personal på förändringsarbetet.

– När jag började här fanns många jätteduktiga lärare, ungefär hälften är fortfarande kvar. Men en del var utbrända och trodde inte på den här skolan mer.

Arbetet har varit krävande för samtliga inblandade, påpekar han.

– Det har krävts att man slutar vara negativ och säga: ”det här är ett omöjligt ställe att jobba på”.

Några i personalstyrkan har efter hand valt att sluta. Andra har på Marco Damgaards uppmaning fått lämna sin tjänst.

– Jag har fått sparka några, av olika anledningar. Det måste man kunna göra som ledare. Det räcker inte att jag tror på det här arbetet, alla andra måste också tro på det, annars kommer det inte att fungera.

Den tredje delen har handlat om att skapa positiva gemenskaper för barnen – både i skolan och på fritiden. Delar av de resurser skolan tilldelats av kommunen har gått till gratis fritids för de yngre barnen – och ungdomsklubbar för de äldre.

– De ska känna att de är del av en gemenskap och att de hör till, men också att de kan bidra med något, att de behövs i samhället. Då hamnar de inte i kriminalitet, gängmiljön blir inte lika lockande.

I klass 8 har eleverna just fått lunchrast. Asmaa Abdullahi och Rico Huseini har båda siktet inställt på en gymnasieutbildning efter nian.

– Jag vill jobba med något inom hälsa och sjukvård, säger Asmaa Abdullahi.

Det är inte bara skolan i Tingbjerg som förändrats under deras uppväxt.

– Det byggs mycket och har kommit många nya butiker, som Lidl, förklarar Rico Huseini.

Tingbjerg bestod tidigare av runt 6000 bostäder – allesammans billiga hyresrätter. Om några år ska ytterligare 1000 bostäder stå klara, en blandning av äganderätter och radhus. För snart två år sedan plockades området bort från den så kallade ”ghettolistan”.

– Jag tycker det är skönt att vi inte kallas ghetto mer, så att folk inte tänker dåligt om oss, säger Rico Huseini.

– Jag tror att lärarna förväntar sig att vi gör en bra insats och lär oss något. Det handlar mer om processen än om vilket resultat vi får, säger Asmaa Abdullahi.

Särskilda satsningar på matte och danska har varit viktiga, förklarar läraren Jørn Sass Husum, som jobbat på skolan sedan 2001.

– Under matte och danska är vi alltid tre lärare på två klasser. Det gör att vi kan dela upp oss i mindre grupper.

I högstadiet pratar lärare och elever mycket om framtiden.

– De ska veta vilka valmöjligheter de har när de lämnar skolan. Och de ska lämna skolan med en känsla av att det jag går in i nu, kan jag lyckas med, säger Jørn Sass Husum.

Låter otroligt klokt sagt. Satsa på integration istället för att beklaga sig över att det inte fungerat. Tro på, och arbeta mot, en bättre framtid istället för för att sprida mera hat som bara gör situationen sämre.

Det låter super, jag tror dom flesta som är för hårdare tag inte enbart är för det, utan även för annat, men en del av problemet med Sverige är att vi vägrat allt som ens kan liknas vid hårdhandskar, och även våra förebyggande åtgärder är väldigt mjuka. Han pratar om att kasta ut folk som inte ska vara på skolområdet, tvinga in folk till danska värderingar, tvinga alla in i en gemenskap, alla ska duscha oavsett religion, osv. Det här är inte saker som vi gör så lätt i Sverige, här är det förebyggande åtgärder med broschyrer och lågaffektivt bemötande som gäller. Vår lärarkår verkar hellre sluta än t.ex. samarbeta med staten för att få koll på våra papperslösa, att tro att dom skulle tvinga ungar att klä av sig och duscha efter gympan i konflikt med deras religion/kultur är nog mycket att kräva.