Fakta i frågan: Är kortare arbetstider en vinst för samhället?
Publicerad 05:53
Foto: Beatrice Lundborg Grafik: Stefan Rothmaier
Socialdemokraterna har öppnat för 35-timmarsvecka.
Hur skulle kortare arbetstider påverka Sverige?
DN:s Kristoffer Örstadius fortsätter att undersöka viktiga samhällsfrågor i Fakta i frågan.
Kristoffer Örstadius
Text
Jenny Alvén
Grafik
Spara
Dela
Frågan om arbetstidsförkortning har i Sverige varit mer eller mindre politiskt död i decennier. Nyligen blåste Socialdemokraterna återigen liv i idén. En arbetsgrupp har föreslagit en gradvis minskning av arbetsveckan från 40 till 35 timmar fram till 2035 och att frågan ska bli central i nästa valrörelse. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är positiva till förslaget.
– Nu är det dags, precis som i andra länder i Europa och i Norden, sade Annika Strandhäll (S) på en pressträff i augusti.
Dagens Nyheter har granskat förslaget om arbetstidsförkortning utifrån tre aspekter: samhällsekonomi, arbetsmarknad och människors välbefinnande.
Till att börja med: Jobbar svenskar mer än personer i andra länder? Det korta svaret är nej.
Under förra seklet genomförde Sverige och de flesta andra ekonomiskt utvecklade länder omfattande arbetstidsförkortningar. Det har inneburit färre arbetstimmar per dag, färre arbetsdagar per vecka och färre arbetsveckor per år. Det senare är i Sverige ett resultat av fler semesterveckor och längre föräldraledighet.
Lagstiftning om arbetstid, semester och föräldraledighet i Sverige
Lagstiftning om arbetstid, semester och föräldraledighet i Sverige
Källor: SOU 2001:91 och Försäkringskassan
Sedan 1973 får den ordinarie arbetstiden i Sverige inte vara längre än 40 timmar i veckan, enligt lag. Samma tak gäller i de flesta europeiska länder. Ett fåtal skiljer ut sig: Danmark, Nederländerna, Irland och Tyskland har en gräns på 48 timmar. I Belgien är den lagstadgade arbetstiden 38 timmar, i Frankrike 35 timmar.
I många länder och branscher finns kollektivavtal om kortare arbetstider än vad lagen kräver. I Sverige arbetar exempelvis banktjänstemän 38,5 timmar i veckan och vissa skiftarbetare inom vården 36,3 timmar i veckan.
I genomsnitt är arbetstiden, enligt kollektivavtalen, 37,2 timmar i veckan i Sverige. Det är tredje kortast i EU.
Hur många timmar vi faktiskt arbetar påverkas av anställningsvillkor och tjänstgöringsgrad, men också av frånvaro (som semester, sjukdom och föräldraledighet) och övertid.
Av flera skäl är det krångligt att jämföra arbetstider mellan olika länder, bland annat på grund av skillnader i befolkningens åldersfördelning, näringsgrenssammansättning och andelen deltidsanställda. Men hur vi än räknar verkar Sverige inte sticka ut med särskilt långa arbetstider – oberoende av om vi studerar lagstadgad, kollektivavtalad eller faktisk arbetstid (se faktaruta).
Faktiska arbetstider – tre källor
• EU-data. Sverige har lägre faktisk veckoarbetstid än genomsnittet i EU, enligt unionens statistikmyndighet Eurostat. Arbetstiderna i Sverige är dock något längre än i de nordiska grannländerna.
• OECD-data. Enligt OECD-statistik har Sverige den femte kortaste faktiska årsarbetstiden i organisationen som består av världens 36 rikaste industriländer. I Tyskland, Danmark, Nederländerna och Österrike är årsarbetstiderna kortare.
• Penn World Table data. Penn World Table är en databas som utvecklats av universitet i USA och Nederländerna för att jämföra ekonomiska nyckeltal mellan länder och över tid. Enligt deras sammanställning har Sverige den 14:e kortaste faktiska årsarbetstiden av 66 länder. Arbetstiderna är dock högre i Sverige än i de nordiska länderna, i likhet med EU-statistiken.
Men det finns länder som gått längre än Sverige. Danmark, Norge och Tyskland har i vår jämförelse kortare arbetstider än Sverige.
Skillnaden blir kanske mest påtaglig för dem som pendlar i Öresundsregionen. På andra sidan sundet, i Danmark, är en heltidstjänst vanligtvis 37 timmar medan motsvarigheten i Sverige är 40 timmar. Dessutom räknas lunchrasten ofta in i arbetstiden i Danmark.
Så vad kan en arbetstidsreform förväntas få för effekter?
Samhällsekonomi
Ekonomisk standard är central för ett lands välstånd. Med tillväxt förbättras både vår levnadsstandard och statens möjligheter att tillhandahålla viktiga samhällsfunktioner som skola, sjukvård och sociala trygghetssystem. Inkomstnivån bestäms av två faktorer: hur många timmar vi arbetar och hur mycket vi producerar per timme. Det senare brukar benämnas arbetsproduktiviteten.
Kortare arbetstid – vid given produktion per timme – innebär därför en naturlig minskning av ett lands BNP per capita. På 35 timmar produceras färre Volvobilar, höftledsoperationer och Kalles kaviartuber än på 40 timmar.
Kan de färre timmarna kompenseras av att vi arbetar mer effektivt, alltså av att arbetsproduktiviteten ökar?
På en konkret nivå fångar arbetsproduktiviteten antalet bröd som en bagare bakar på en timme eller antalet bilar som en fabriksarbetare monterar på en timme. För hela länder kan vi studera den totala produktionen (BNP) i förhållande till det totala antalet arbetade timmar. Helt enkelt: BNP per timme.
Forskningen om arbetstidernas påverkan på produktiviteten är motstridig. Studier visar olika resultat: lägre, högre och oförändrad produktivitet.
Kortare arbetstid kan teoretiskt leda till att vi blir effektivare eftersom arbetstagarna blir mer utvilade. Men produktiviteten kan också tänkas sjunka, till exempel därför att en större andel av tiden går till att starta och avsluta arbetspass eller att kontorslokaler och andra resurser används mindre effektivt.
Även om vi fokuserar på de studier som finner högre produktivitet, är ökningen inte tillräcklig för att kompensera för den minskade effekten på produktionen av färre arbetade timmar. BNP per capita skulle med all sannolikhet bli avsevärt lägre med 35 timmars arbetsvecka än vad den annars skulle vara. Det innebär en kostnad för samhället i form av minskade resurser.
Trots de potentiella negativa effekterna på ekonomin finns en annan aspekt att beakta: Vi kan välja att använda en del av de vinster som uppstår genom teknologiska framsteg till att få mer fritid istället för att enbart öka våra inkomster och vår konsumtion. De ökningar i produktiviteten som har uppnåtts genom teknologisk utveckling har gjort det möjligt för rikare länder att både höja inkomstnivåerna och minska arbetstiderna jämfört med fattigare länder.
Ovanstående graf visar att det finns ett negativt samband mellan arbetstid och BNP per capita: länder med högre ekonomisk standard har kortare arbetstid. Detta samband gäller även för enskilda länder över tid. Teknisk innovation i form av bättre maskiner, kunskap och processer har gjort att vi har kunnat ta ut en del av produktivitetsökningen i mindre arbete och mer fritid.
I vissa länder, som Island och Tyskland, har arbetstiden fortsatt sin historiska nedgång även efter 1970-talet. I andra länder, som Sverige och USA, har nedgången planat ut under de senaste decennierna. I Sverige har arbetstiden snarare ökat något, vilket tycks bero på att fler kvinnor arbetar heltid istället för deltid.
Samtliga länder i urvalet har haft mycket stark ekonomisk utveckling även efter sina arbetstidsreformer. Följande grafer visar hur BNP per capita har förändrats sedan år 1970:
Danmark har minskat sina arbetstider mer än Sverige, men har ändå haft en starkare ekonomisk tillväxt under det senaste decenniet. Kan detta tolkas som att arbetstidsförkortning är gynnsamt för ekonomin, eller i vart fall inte skadligt? Svaret är inte självklart.
Det är svårt att statistiskt särskilja effekterna av kortare arbetstider från andra faktorer. Arbetstiderna har trendmässigt minskat i alla länder och vi vet dessutom att flera länders ekonomiska utveckling har påverkats kraftigt av andra omständigheter, som för Norge där landets ekonomi är starkt knuten till oljeexporten eller för Danmark där diabetes- och bantningsmedlet från Novo Nordisk lyft ekonomin på senare år.
Sverige är en liten och öppen ekonomi, starkt integrerad med omvärlden. Det gäller särskilt kapitalmarknaden, där sparare placerar sina pengar och företag lånar för att investera. Om företag ska göra investeringar i Sverige måste avkastningen på dem på lång sikt vara i paritet med den som kan fås i andra länder.
Om lönen per sysselsatt förblir oförändrad vid en arbetstidsförkortning ökar lönen per timme. Det sänker avkastningen på investeringar i förhållande till andra länder. Den sannolika konsekvensen är att investeringarna minskar, vilket i sin tur minskar efterfrågan på arbetskraft och därmed gradvis sänker lönerna per timme igen. Enligt vedertagen nationalekonomisk teori sjunker lönerna per timme på sikt tillbaka till samma nivåer som de skulle ha legat på utan arbetstidsförkortningen. Ett sådant utfall ligger till grund för många nationalekonomiska beräkningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning. Ett exempel är de beräkningar som Konjunkturinstitutet gjorde för en statlig arbetstidskommitté 2002. Huvudslutsatsen var att BNP på lång sikt förväntas minska proportionellt ungefär lika mycket som arbetstiden kortas, jämfört med om ingen arbetstidsförkortning genomförs.
Sammanfattningsvis pekar forskningen på att en arbetstidsförkortning skulle medföra stora kostnader för samhällsekonomin, men att storleken på dessa kostnader är svåra att uppskatta mer exakt.
ElectronicCounty5490 on
Tldr?
Asleep_Trick_4740 on
“I genomsnitt är arbetstiden, enligt kollektivavtalen, 37,2 timmar i veckan i Sverige. Det är tredje kortast i EU.”
Räknar dom med att ett flertal länder har betalda luncher och raster? Är jag på jobbet i 10 timmar så har jag 8 timmar och 45 minuter arbetstid. Om en irländare är på jobbet i en timme mindre så har dom en kvarts längre arbetstid…
3 Comments
Fakta i frågan: Är kortare arbetstider en vinst för samhället?
Publicerad 05:53
Foto: Beatrice Lundborg Grafik: Stefan Rothmaier
Socialdemokraterna har öppnat för 35-timmarsvecka.
Hur skulle kortare arbetstider påverka Sverige?
DN:s Kristoffer Örstadius fortsätter att undersöka viktiga samhällsfrågor i Fakta i frågan.
Kristoffer Örstadius
Text
Jenny Alvén
Grafik
Spara
Dela
Frågan om arbetstidsförkortning har i Sverige varit mer eller mindre politiskt död i decennier. Nyligen blåste Socialdemokraterna återigen liv i idén. En arbetsgrupp har föreslagit en gradvis minskning av arbetsveckan från 40 till 35 timmar fram till 2035 och att frågan ska bli central i nästa valrörelse. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är positiva till förslaget.
– Nu är det dags, precis som i andra länder i Europa och i Norden, sade Annika Strandhäll (S) på en pressträff i augusti.
Dagens Nyheter har granskat förslaget om arbetstidsförkortning utifrån tre aspekter: samhällsekonomi, arbetsmarknad och människors välbefinnande.
Till att börja med: Jobbar svenskar mer än personer i andra länder? Det korta svaret är nej.
Under förra seklet genomförde Sverige och de flesta andra ekonomiskt utvecklade länder omfattande arbetstidsförkortningar. Det har inneburit färre arbetstimmar per dag, färre arbetsdagar per vecka och färre arbetsveckor per år. Det senare är i Sverige ett resultat av fler semesterveckor och längre föräldraledighet.
Lagstiftning om arbetstid, semester och föräldraledighet i Sverige
Lagstiftning om arbetstid, semester och föräldraledighet i Sverige
Källor: SOU 2001:91 och Försäkringskassan
Sedan 1973 får den ordinarie arbetstiden i Sverige inte vara längre än 40 timmar i veckan, enligt lag. Samma tak gäller i de flesta europeiska länder. Ett fåtal skiljer ut sig: Danmark, Nederländerna, Irland och Tyskland har en gräns på 48 timmar. I Belgien är den lagstadgade arbetstiden 38 timmar, i Frankrike 35 timmar.
I många länder och branscher finns kollektivavtal om kortare arbetstider än vad lagen kräver. I Sverige arbetar exempelvis banktjänstemän 38,5 timmar i veckan och vissa skiftarbetare inom vården 36,3 timmar i veckan.
I genomsnitt är arbetstiden, enligt kollektivavtalen, 37,2 timmar i veckan i Sverige. Det är tredje kortast i EU.
Hur många timmar vi faktiskt arbetar påverkas av anställningsvillkor och tjänstgöringsgrad, men också av frånvaro (som semester, sjukdom och föräldraledighet) och övertid.
Av flera skäl är det krångligt att jämföra arbetstider mellan olika länder, bland annat på grund av skillnader i befolkningens åldersfördelning, näringsgrenssammansättning och andelen deltidsanställda. Men hur vi än räknar verkar Sverige inte sticka ut med särskilt långa arbetstider – oberoende av om vi studerar lagstadgad, kollektivavtalad eller faktisk arbetstid (se faktaruta).
Faktiska arbetstider – tre källor
• EU-data. Sverige har lägre faktisk veckoarbetstid än genomsnittet i EU, enligt unionens statistikmyndighet Eurostat. Arbetstiderna i Sverige är dock något längre än i de nordiska grannländerna.
• OECD-data. Enligt OECD-statistik har Sverige den femte kortaste faktiska årsarbetstiden i organisationen som består av världens 36 rikaste industriländer. I Tyskland, Danmark, Nederländerna och Österrike är årsarbetstiderna kortare.
• Penn World Table data. Penn World Table är en databas som utvecklats av universitet i USA och Nederländerna för att jämföra ekonomiska nyckeltal mellan länder och över tid. Enligt deras sammanställning har Sverige den 14:e kortaste faktiska årsarbetstiden av 66 länder. Arbetstiderna är dock högre i Sverige än i de nordiska länderna, i likhet med EU-statistiken.
Men det finns länder som gått längre än Sverige. Danmark, Norge och Tyskland har i vår jämförelse kortare arbetstider än Sverige.
Skillnaden blir kanske mest påtaglig för dem som pendlar i Öresundsregionen. På andra sidan sundet, i Danmark, är en heltidstjänst vanligtvis 37 timmar medan motsvarigheten i Sverige är 40 timmar. Dessutom räknas lunchrasten ofta in i arbetstiden i Danmark.
Så vad kan en arbetstidsreform förväntas få för effekter?
Samhällsekonomi
Ekonomisk standard är central för ett lands välstånd. Med tillväxt förbättras både vår levnadsstandard och statens möjligheter att tillhandahålla viktiga samhällsfunktioner som skola, sjukvård och sociala trygghetssystem. Inkomstnivån bestäms av två faktorer: hur många timmar vi arbetar och hur mycket vi producerar per timme. Det senare brukar benämnas arbetsproduktiviteten.
Kortare arbetstid – vid given produktion per timme – innebär därför en naturlig minskning av ett lands BNP per capita. På 35 timmar produceras färre Volvobilar, höftledsoperationer och Kalles kaviartuber än på 40 timmar.
Kan de färre timmarna kompenseras av att vi arbetar mer effektivt, alltså av att arbetsproduktiviteten ökar?
På en konkret nivå fångar arbetsproduktiviteten antalet bröd som en bagare bakar på en timme eller antalet bilar som en fabriksarbetare monterar på en timme. För hela länder kan vi studera den totala produktionen (BNP) i förhållande till det totala antalet arbetade timmar. Helt enkelt: BNP per timme.
Forskningen om arbetstidernas påverkan på produktiviteten är motstridig. Studier visar olika resultat: lägre, högre och oförändrad produktivitet.
Kortare arbetstid kan teoretiskt leda till att vi blir effektivare eftersom arbetstagarna blir mer utvilade. Men produktiviteten kan också tänkas sjunka, till exempel därför att en större andel av tiden går till att starta och avsluta arbetspass eller att kontorslokaler och andra resurser används mindre effektivt.
Även om vi fokuserar på de studier som finner högre produktivitet, är ökningen inte tillräcklig för att kompensera för den minskade effekten på produktionen av färre arbetade timmar. BNP per capita skulle med all sannolikhet bli avsevärt lägre med 35 timmars arbetsvecka än vad den annars skulle vara. Det innebär en kostnad för samhället i form av minskade resurser.
Trots de potentiella negativa effekterna på ekonomin finns en annan aspekt att beakta: Vi kan välja att använda en del av de vinster som uppstår genom teknologiska framsteg till att få mer fritid istället för att enbart öka våra inkomster och vår konsumtion. De ökningar i produktiviteten som har uppnåtts genom teknologisk utveckling har gjort det möjligt för rikare länder att både höja inkomstnivåerna och minska arbetstiderna jämfört med fattigare länder.
Ovanstående graf visar att det finns ett negativt samband mellan arbetstid och BNP per capita: länder med högre ekonomisk standard har kortare arbetstid. Detta samband gäller även för enskilda länder över tid. Teknisk innovation i form av bättre maskiner, kunskap och processer har gjort att vi har kunnat ta ut en del av produktivitetsökningen i mindre arbete och mer fritid.
I vissa länder, som Island och Tyskland, har arbetstiden fortsatt sin historiska nedgång även efter 1970-talet. I andra länder, som Sverige och USA, har nedgången planat ut under de senaste decennierna. I Sverige har arbetstiden snarare ökat något, vilket tycks bero på att fler kvinnor arbetar heltid istället för deltid.
Samtliga länder i urvalet har haft mycket stark ekonomisk utveckling även efter sina arbetstidsreformer. Följande grafer visar hur BNP per capita har förändrats sedan år 1970:
Danmark har minskat sina arbetstider mer än Sverige, men har ändå haft en starkare ekonomisk tillväxt under det senaste decenniet. Kan detta tolkas som att arbetstidsförkortning är gynnsamt för ekonomin, eller i vart fall inte skadligt? Svaret är inte självklart.
Det är svårt att statistiskt särskilja effekterna av kortare arbetstider från andra faktorer. Arbetstiderna har trendmässigt minskat i alla länder och vi vet dessutom att flera länders ekonomiska utveckling har påverkats kraftigt av andra omständigheter, som för Norge där landets ekonomi är starkt knuten till oljeexporten eller för Danmark där diabetes- och bantningsmedlet från Novo Nordisk lyft ekonomin på senare år.
Sverige är en liten och öppen ekonomi, starkt integrerad med omvärlden. Det gäller särskilt kapitalmarknaden, där sparare placerar sina pengar och företag lånar för att investera. Om företag ska göra investeringar i Sverige måste avkastningen på dem på lång sikt vara i paritet med den som kan fås i andra länder.
Om lönen per sysselsatt förblir oförändrad vid en arbetstidsförkortning ökar lönen per timme. Det sänker avkastningen på investeringar i förhållande till andra länder. Den sannolika konsekvensen är att investeringarna minskar, vilket i sin tur minskar efterfrågan på arbetskraft och därmed gradvis sänker lönerna per timme igen. Enligt vedertagen nationalekonomisk teori sjunker lönerna per timme på sikt tillbaka till samma nivåer som de skulle ha legat på utan arbetstidsförkortningen. Ett sådant utfall ligger till grund för många nationalekonomiska beräkningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning. Ett exempel är de beräkningar som Konjunkturinstitutet gjorde för en statlig arbetstidskommitté 2002. Huvudslutsatsen var att BNP på lång sikt förväntas minska proportionellt ungefär lika mycket som arbetstiden kortas, jämfört med om ingen arbetstidsförkortning genomförs.
Sammanfattningsvis pekar forskningen på att en arbetstidsförkortning skulle medföra stora kostnader för samhällsekonomin, men att storleken på dessa kostnader är svåra att uppskatta mer exakt.
Tldr?
“I genomsnitt är arbetstiden, enligt kollektivavtalen, 37,2 timmar i veckan i Sverige. Det är tredje kortast i EU.”
Räknar dom med att ett flertal länder har betalda luncher och raster? Är jag på jobbet i 10 timmar så har jag 8 timmar och 45 minuter arbetstid. Om en irländare är på jobbet i en timme mindre så har dom en kvarts längre arbetstid…