Maria Malmer Stenergard: Meno problemi ad accogliere quelli che sono come noi

**Hon hade inte tänkt stanna så länge i politiken.**

**Men så reste sig Tobias Billström upp och försvann – och Maria Malmer Stenergard blev utrikesminister.**

**Nu ska hon hantera krig och katastrofer. Och föra ut Sveriges nya syn på invandring i världen.**

**– Det spelar roll vilka grupper det är som kommer hit.**

Ljudet av studsande bollar hörs. Det är Maria Malmer Stenergard som spelar pingis i källaren på ett hotell. Men det är så mörkt där nere att en av hennes medarbetare lyser med sin mobiltelefon så att DN kan ta bilder.

– Nu får ni se vilken vinnarskalle Maria är, viskar hennes pressekreterare Richard Wahlström.

Det är en vältajmad scen. Som om den vore riggad.

Än så länge är Maria Malmer Stenergard migrationsminister och på andra sidan pingisbordet står hennes politiskt sakkunnige beredd på nästa serve. Det är halvlek i mandatperioden och hela hennes stab är här, på ett konferenshotell utanför Stockholm, för att lägga upp planeringen i de för regeringen så viktiga migrationsfrågorna.

Det är ett dygn tills utrikesminister Tobias Billström avgår.

**Hösten 2022** kom Maria Malmer Stenergard som en stormvind, ställde sig mitt i den sprängda åsiktskorridoren och levererade budskap som få toppolitiker hade kunnat göra förut. Som att den nya regeringen var beredd att göra allt för att minska invandringen.

Ett decennium tidigare hette migrationsministern Tobias Billström. När han pratade om volymer och att Sverige behöver ta emot färre invandrare blev han uppläxad av statsminister Fredrik Reinfeldt, sin egen partiledare.

En som stöttade Billström var Maria Malmer Stenergard. Hon hade precis kommit in i riksdagen och var förtvivlad över att partiledningen inte lät henne prata om invandringens problem.

När hon gör det nu leder det till att hon blir befordrad till utrikesminister.

**På hotellet**, när pingismatchen är slut, förklarar Maria Malmer Stenergard att hon aldrig tvekade inför att bli migrationsminister och fronta det mest laddade politiska området.

– Det kan låta så sjukt hårt, och ibland så kallt, när man talar om migrationsfrågan. Men jag tvekar sällan.

År 1994 vaknade det politiska intresset när Sverige folkomröstade om EU-medlemskap. Maria Malmer Stenergard, då 13 år gammal, fascinerades av tanken på att vara del av något större, av friheten att kunna röra sig i Europa.

Då hade hon en annan syn på invandring, som med åren har förändrats. Som migrationsminister har hon flera gånger förklarat att invandringen måste ner rejält.

– För att vi ska kunna fortsätta vara ett öppet land, säger hon.

Maria Malmer Stenergard menar att jo, det är logiskt.

– Om väljarna uppfattar att politiken har tappat kontrollen kommer krav på drastiska åtgärder. Och länder sluter sig.

**”Gränskontrollerna är egentligen en stor sorg för mig”**

Hon tar gränskontrollerna mot Danmark som exempel, som regeringen Stefan Löfven (S) till slut införde när flyktingkrisen år 2015 kulminerade.

– Gränskontrollerna är egentligen en stor sorg för mig. Därför vill jag skapa ordning och trygghet i Europa så att vi kan behålla rörligheten, säger Maria Malmer Stenergard.

**På 20 år har** andelen utrikes födda som bor i Sverige ökat från en till två miljoner. Enligt Maria Malmer Stenegard har utanförskap, bidragsberoende, hedersförtryck, radikalisering och gängkriminalitet följt i spåren av stor invandring och dålig integration.

Därför, säger hon, är regeringens migrationspolitik nödvändig för att vara human mot dem som har kommit hit men inte har kommit in i samhället.

Och, anser hon, det är skillnad mellan olika människor som kommer hit. Invandringen ska gynna Sverige och regeringen vill införa ett snabbspår för högkvalificerad arbetskraft så att de fortare kan få tillstånd att stanna och jobba här.

För 50 år sedan var det stora grupper arbetskraftsinvandrare från Finland som kom, och som gick rakt in på svenska arbetsplatser.

– Personer som är relativt lika oss och snabbt smälte in. Det ser vi också nu med ukrainarna. Då finns det helt andra möjligheter att ta emot dem, än människor från andra områden, säger Maria Malmer Stenergard.

På senare år har Sverige tagit emot många invandrare från Mellanöstern och norra Afrika.

– Som generellt sett har en lägre utbildningsbakgrund och en helt annan kulturell bakgrund. Många av de länderna har ett helt annat samhälle, och andra sätt att lösa konflikter. Det blir värderingar som krockar.

**Om det hade varit finländare och ukrainare som hade stått för den här stora ökningen, hade det inte varit ett problem?**

– Jag tror det kan medföra utmaningar ändå, men jag tror att det hade varit ett mycket mindre problem. För att vi är mer lika, för att det krävs mindre integrationsinsatser.

**Tiggeriförbud.** Utvisning på grund av bristande vandel. Och informationssplikt för offentligt anställda. Flera av Tidöavtalets mest omdebatterade frågor har hamnat på Maria Malmer Stenergards bord. Och så den omdiskuterade återvandringen, en av Sverigedemokraternas viktigaste frågor, där regeringens utredare Joakim Ruist avrådde från att kraftigt höja bidragen för att få fler att flytta tillbaka till sina ursprungsländer.

I intervjuer påpekade Maria Malmer Stenergard att stöd för återvandring har funnits i flera decennier men att det inte prioriterats av tidigare regeringar. Hon ser stödet som en möjlighet för människor som inte kommit in i det svenska samhället att få en bättre tillvaro.

Den politiska motståndaren Ardalan Shekarabi (S) beskriver Maria Malmer Stenergard som en hårt arbetande politiker som är skicklig retoriskt.

– En slugger.

För några år sedan uppfattade han henne som ganska liberal.

– Men nu går hon så hårt in i sin roll att hon nästan tar över SD:s retorik. Det är långt från de värderingar som man tidigare förknippade henne med, säger han.

**Maria Malmer Stenergard** säger att hon har en röd linje inombords för vad hon inte kan gå med på i förhandlingarna med Tidöpartierna.

– Det har funnits stunder, jag tänker inte gå in på exempel, där jag känner att jag har närmat mig det.

**Vad gör du då?**

– Då har jag fått lägga in en växel i förhandlingarna för att det ska landa rätt. För att kunna se mig själv i spegeln.

**Som barn var det inte** politiker Maria Malmer Stenergard ville bli, utan åklagare, astronaut eller tennisproffs.

Hon beskriver sig själv som lillgammal, en som inte gick i takt med sina jämnåriga. Maria Malmer Stenergard tyckte mest om att prata med vuxna.

I högstadiet var hon ”vårdat rebellisk”, säger hon. Gillade att debattera. Kronisk mundiarré, enligt hennes fysiklärare.

Först på gymnasiet fick hon lärare som uppmuntrade samhällsintresset.

En dag kom Moderata ungdomsförbundet för att värva medlemmar på skolan. Maria Malmer Stenergard skrev upp sig men inget hände, så hon knallade upp på Moderaternas kansli i Kristianstad.

”Vi skickar en inbetalningsavi hem till dig”, löd beskedet.

Det kom ingen, så hon skrev ett mejl till statsminister Carl Bildt:

”Vill ni verkligen inte få några nya medlemmar i Moderaterna?”

Det tog skruv.

**”Då insåg jag att jag måste ge mig in i rättspolitiken”**

Men hon är inte en ungdomspolitiker som odlades att nå toppen. 21 år gammal studerade hon systemvetenskap vid Lunds universitet och arbetade på Tetra Pak. Ett år senare åkte hon till spanska Granada, pluggade och bodde i kollektiv. Tillbaka i Sverige tog hon juristexamen och satt ting i Hässleholms tingsrätt. Redan då, omkring år 2010, reagerade hon över kriminaliteten och i synnerhet unga förövare.

– De fick i praktiken bara varningar tills det plötsligt hade gått alldeles för långt. Då insåg jag att jag måste ge mig in i rättspolitiken, säger hon.

Mellan år 2011 och 2014 var hon kronofogde. Uppgiften var främst att avgöra snåriga, rättsliga frågor men hon var också ute i fält.

– Det är tuffa livsöden. Man ser hur människor har det och inser verkligen att alla, alla kan hamna där.

**Maria Malmer Stenergard** beskrivs å ena sidan som ärlig och tydlig av sina partikamrater, å andra sidan distanserad och snudd på kylig av politiska motståndare. Själv menar hon att hon inte tycker om varmluft, att behöva värma upp med småprat innan man kommer till saken.

– Dessutom är det mer effektivt, säger hon.

I ett försök att mjuka upp bilden av henne och visa människan bakom, lade partiet i våras ut en liten film på Instagram. Där fick Maria Malmer Stenergard svara på frågor som vilken låt som hon tycker är peppigast, vad som är tråkigast på jobbet och vilken serie hon tittar på en lördagskväll.

Snart kapades kommentarsfältet:

*”Du är ond. Hoppas ingen tar hand om dig och dina partikamrater när ni blir sjuka eller gamla.”*

*”Du hamnar på historiens soptipp! Vi kommer aldrig glömma!”*

EU-kommissionär Jessika Roswall (M) är en av Maria Malmer Stenergards bästa vänner. Hon ser att hennes väninna tar illa vid sig av hatiska kommentarer, säger hon till DN.

– Hon är känslig, som vi alla. Jag vet att hon inte är ond, och när jag själv varit i personliga kriser har hon verkligen varit den som engagerat sig och brytt sig om. När det gäller det politiska så drivs hon av en genuin övertygelse om att hon kommer göra saker bättre.

De tidigare toppolitikerna Mona Sahlin, Margot Wallström och Anna Lindh hade en omskriven kräkklubb där de hävde ur sig livets frustrationer i en trygg väninnekrets. Jessika Roswall och Maria Malmer Stenergard går hundpromenader i stället, ibland på distans med kopplet i ena handen och mobiltelefonen i andra.

– Men jag skulle inte kalla det kräkklubb, utan mer stöttning.

Och tisdagen den 10 september är det Jessika Roswall som sitter bredvid sin vän när riksdagen öppnar. Det är dagen då allas blickar riktas mot Maria Malmer Stenergard.

Bra artikel!

Låter rimligt.

100 år senare: “mindre problem att ta emot de som är lika oss”

Tja, mindre självklarheter är nog svårare att konstatera. Tror inte direkt något parti inte inser detta, det som separerar är snarare villigheten samt attityden till att försöka integrera “dem som inte är som oss”. “Blandar man vatten med vatten är det lätt att blanda, blandar man vatten med olja är det lite svårare”.