Ho guardato questo documentario e sono rimasto un po’ coinvolto nella discussione che la madre di Engla Höglund ha sottolineato nel 2018 sul fatto che dovresti avere l’ergastolo senza possibilità di rilascio (simile a quello che hai negli Stati Uniti). Crede anche che, in quanto parente della vittima del reato, dovrebbe avere più cose da dire di quanto non sia in realtà, cosa che posso parzialmente comprendere.
Non credo davvero che questo tipo di sistema possa avvantaggiare qualcuno, ma da qualche parte bisogna tracciare un limite perché ogni volta che Eklund (e molti altri assassini) richiedono il congedo, il processo continua per i parenti più prossimi.
Cosa ne pensi?
Il documentario è qui sotto ed è stato più breve del solito, volevo sapere di più sulle conseguenze con la critica su come la polizia ha gestito il tutto perché mi risulta che dopo abbiano rifatto le regioni. Ma potrebbe sbagliarsi, è difficile guardare la serie senza commuoversi. Tuttavia, ritengo piuttosto che il fondo per le vittime di reati dovrebbe forse assumersi maggiore responsabilità nei confronti dei parenti nel dibattito. Non parenti.
Borde vi ha livstidsstraff utan möjlighet till frigivning? Och borde brottsoffers anhöriga ha mer att säga?
byu/Aintandsmall insweden
di Aintandsmall
28 Comments
Jag skulle föredra procentuella dödsstraff i stället, så kan vi skrota alla fängelser.
Självklart ska man ha livstidsstraff.
Jag skulle föreslå kastrering med två tegelstenar, men det gör så ont i tummarna.
Livstidsförvaring är skulle vara något som fanns. Levnadsstandarden skulle vara minimal, ingen tv, ingen xbox/PlayStation.
Ingen kostnad för barns säkerhet är för hög.
Det har varit ett alldeles för stort fokus på *förövarnas* behov, deras rehabilitering, vad som blir bäst för dom – kriminologernas perspektiv.
Det är dags att vi tar mera hänsyn till *brottsoffer*, både de som råkat ut för förövarna och de som riskerar att råka ut framöver.
Så ja säger jag. Definitivt. Efter säg tredje vändan på kåken för våldsbrott så har man tydligt visat att man inte klarar av att vistas ute i samhället bland befolkningen. Ja då får man sluta med det helt enkelt.
Livstid på riktigt ja, men brottsoffrets anhöriga ska inte ha något att säga till om när det gäller vilket straff som ska utdelas, utan det ska ju utgå från gällande lagar (där straffen borde höjas överlag).
Varför skulle du som anhörig ha något att säga till om hur staten straffar en brottslig ? Du som anhörig har en emotionell koppling till brottet och kommer inte kräva rimliga straff för brottet/brotten som har begåtts.
Håll känslor så långt bort ifrån att ha någon påverkan hur rättssystemet fungerar.
Straffen kan man säga har 2 syften. Ett att straffa personen. Det andra är att rehabilitera brottslingen för att senare kunna återinföra dom in i samhället. Bästa utkomsten är att det ska kunna komma tillbaka och fungerar i ett vanligt samhälle igen.
nej, det kostar för mycket och tar upp plats för kriminella som ska rehabiliteras. Jag säger att vi gör dödsstraff för kriminella som inte slutar brott efter dom som inte visar tecken på att de kan rehabiliteras till samhället.
Edit: det kostar mer med dödsstraff
Ja, det tycker jag. Däremot tycker jag att ”förvaringsstraff” är onödig signalpolitik. Man vill visa att man instiftar ett helt nytt sorts straff när vi i själva verket redan har livstidsstraff. För min det hade det räckt om man ändrade i bestämmelserna för livstid och tagit bort alla tidsbegränsande formuleringar i lagstiftningen. Livstid ska vara livstid. Sen kan staten benåda. Ungefär som det var förr men utan praxis att staten ska benåda. Huvudregeln bör vara nej.
Antar att man kan kastrera sig om man lider av sådana psykiska sjukdomar.
Det känns ändå att operationen är inte så reklamerad, eller är det verkligen så skönt att leva i mörkret och vänta bara för ett offer?
Livstidsstraff utan möjlighet till frigivning är retributionistiska rättsystem. Sådant skräp hör inte hemma i Sverige.
Folk som Eklund och Breivik får begära resning i rätten. Sen går man igenom fallet, beaktar deras förmåga att rehabiliteras och säger nej.
Men att det är en process som kostar pengar och kräver att den byråkratiska processen sätts igång med jämna mellanrum är viktigt så att straffet passar den nuvarande samhället, passar professionella bedömningar och ser till att instängning på obestämd tid är ett undantag och inte normalt.
USA är inte något vi bör kopiera när det gäller straff. De är, rättsligt sätt, en misslyckad stat med proportionellt lika många livstidsdömda som Sveriges totala fängelsepopulation och 10 gånger så många i fängelse.
Huvudregeln bör vara att livstid är livstid, inte att praxis är att det blir tidsbestämt efter X antal år. Det ska vara i undantagsfall som det blir omvandlat till tidsbestämt, och blir det så ska det i alla fall vara typ livstids villkorligt, med fotboja. Typ är du livstidsdömd och kommer ut, då åker du in på livstid igen om du döms för minsta förseelse.
Däremot ska brottsoffer eller brottsoffers familjer inte ha något att säga till om vad gäller straff eller eventuell benådning.
>livstidsstraff utan möjlighet till frigivning (likt vad man har i USA)
Det finns inte i USA i större omfattning än i Sverige. Du kan dömas till livstid, men det finns alltid möjlighet till tidsbestämning eller benådning. USAs grundlag ger presidenten rätt att benåda för federala brott, och detta har deras HD gjort väldigt tydligt att det är en absolut makt som presidenten har. Vad jag vet har alla delstater något motsvarande system för delstatsbrott, även om de ibland kan göra det olika svårt att få straffet tidsbestämt (exempelvis genom att kräva att guvernören bestämmer straffet och inte en parole board).
>Hon anser också att hon som anhörig till brottsoffret bör få mer att säga än vad hon får, vilket jag kan förstå delvis.
Detta med att offren ska få styra straffen är vanligt i primitiva rättssystem. Det leder ofta i förlängningen till knasigheter, så som att förövare kan köpa sig fria från straff genom att påverka brottsoffer (exempelvis genom gåvor eller hot). Därför försöker de flesta (alla?) moderna rättssystem minimera detta. Att lagen och straffen ska tillämpas lika för samma brott, oavsett offer eller anhörigs inställning, är ganska grundläggande målsättning.
Väldigt grovt så vill man inte i ett modernt rättssystem att du ska få ett mildare straff om du slår ihjäl någon med hippie föräldrar som tycker man kan förlåta allt, jämfört med om du slår ihjäl någon var föräldrar kräver evig hämnd.
Det har jag tyckt vi borde ha länge. Fängelser borde vara straff också inte trestjärniga hotell som är bättre än äldreboenden.
Givetvis ska vi ha livstidsstraff helt utan möjlighet till ett tidsbestämt straff. Vissa människor har utfört så pass oförlåtliga handlingar att dom egentligen inte har något rätt att leva, men staten ska inte ha den makten om det inte gäller riketssäkerhet.
Livstid på riktigt utan frigivning efter 25 år den där jäkla flickan som sköt grabben i huvudet ska fan sitta inne resten av hennes liv.
Sluta att dalta med kriminella
>Borde vi ha livstidsstraff utan möjlighet till frigivning? Och borde brottsoffers anhöriga ha mer att säga?
Som brottsoffer; Livstid – ja. Säga till om straffet? Svårt. Lätt att det blir i affekt, samtidigt kan jag känna att – utifrån min egna erfarenhet – att man som brottsoffer inte känner att man får någon rättvisa.
Det är dock svårt för vad rättvisa betyder i sammanhanget? Jag får lida resten av mitt liv, hen fick betala en symbolisk summa, gå till övervakare i något år och nu är hen framträdande politiker hos socialdemokraterna. Kan känna att det inte är rättvist.
Samtidigt; ska någon behöva lida för vad man gjorde för 30år sedan? Jag lider fortfarande, och då veta att”lever livet” som inget har hänt? Vad är rättvisan i det? Men i detta – vad hade konsekvenserna blivit om hen hade fått hårdare/annat straff? Mer våldsutövning? Mer hat?
Tänker att man måste se den större bilden; vad ger bäst effekt för samhället? Tyvärr tror jag att ett brottsoffer med det aldrig kommer uppleva rättvisa, inte mer än något symboliskt.
Svår fråga, på riktigt.
Man måste skilja på vad man vill och vad som är ändamålsenligt. Vad jag vill är att låsa in i princip alla som begår grövre våldsbrott och kasta nyckeln.
Men ponera att vi skulle införa riktig livstid, eller kanske till och med dödsstraff för alla grövre våldsbrott. Dels är det dyrt att förvara folk, dels är det en upptrappning som leder till mer upptrappning.
Bättre vore att vi tog rehabilitering på allvar. Om vi verkligen menar att vi kan rehabilitera folk, vilket jag ibland tror går och ibland inte, då borde vi köra på det. Folk får sitta tills de är rehabiliterade och man med rimlig sannolikhet tror att de inte kommer begå brott igen. Då borde varje straff ha två komponenter, dels en straffande del som du får sitta oavsett och dels en den del du får sitta tills du ses som rimligt säker. Återfallsförbrytare får naturligt sitta längre eftersom de redan visat att de inte låter sig rehabiliteras så lätt.
Varje dag vi behöver låsa in någon är ju på någon nivå ett misslyckande, om inte annat för att pengarna bättre hade kunnat gå till forskare, lärare, sjuksköterskor, etc etc. Men med det sagt får man inte vara naiv, bara för att vi helst slapp hålla på med sånt alls så kan vi ju inte skita i det eller vara mesiga.
Jag håller inte med henne. Att låta anhörigas känslor påverka straff hör inte hemma i ett rättssamhälle och jag tycker att målet med ett fängelsestraff bör vara rehabilitering så livstidsstraff utan möjlighet till frigivning tycker jag låter som en dålig ide.
En grej som hon sa som jag tycker vi borde hålla på med är att förbereda målsägande inför en gärningspersons frigivning. Det här har jag aldrig tänkt på innan men det låter faktiskt helt sjukt att vi låter målsägande och anhöriga tackla det själva. Här tycker jag att samhället skulle kunna göra mycket mer.
Nej och nej. Som nu man ansöker om att få sitt straff tidsbestämt.
Det finns flera skäl till fängelsestraff
1. Rehabilitering, eller: kan vi få den här personen att bli en respekterad samhällsmedborgare igen.
2. Straff, eller: du gjorde något ondskefullt och nu får du ta konsekvenserna för det.
3. Vedergälldning, eller: jag som individ gav upp min rätt att bruka våld, och igengäld ska staten göra det åt mig på ett rättvist och förtjänstfullt sätt.
4 inkapacitering, eller: du är för farlig för att ha ute på gatorna.
Om lan tittar på det englas mamma säger,så tycker jag att det rimmar väl med 3 av 4 skäl.
Framförallt så tycker jag att vi i sverige har tappat det gällande rehabilitering, som att det är det enda skälet att vi sätter folk i fängelse. Och helt glömmer bort brottsoffrets rätt till vedergälldning, eller lite fulare sagt, hämnd.
Jag tycker dessutom att vissa brott, framförallt mot barn kan gör att du förlorar din rätt att röra dig fritt i samhället. Du har helt enkelt gjort något som är oförlåtligt och får nu ta konsekvenserna för de handlingarna under resten av ditt liv.
Så för mig är det inget konstigt att Englas mamma inte vill se honom på gatorna igen, han mördade hennes inte ens 10åriga dotter och en människa till. På ett kallblodigt och sexuellt laddat vis.
1. Går det att rehabilitera honom? Enligt mig nej, fanskapet är uppenbart ond.
2. Vad hade varit ett rimligt straff för att mörda, och våldta en 8åring? Inspärrad för livet låter rimligt för mig
3. Vedergälldning, uppenbart tycker inte Englas mamma och pappa att han sonat sitt brott och att de fått upprättelse än, så även där finns iaf ett argument för att hålla honom inspärrad. Men det finns mer att säga att här som jag skriver längst ned.
4. Är han farlig? Ja uppenbarligen.
Så jag tycker att det finns goda skäl till förvaringsstraff, rättvisa och pragmatiska sådana.
** ang. Vedergälldning
Vi som medborgare gav ifrån oss rätten att utkräva hämnd, en uråldrig och troligtvis biologiskt baserad rättighet för att låta staten ta axla den rättigheten med en tillhörande skyldighet. Staten tig vår rättighet till hämnd, och i gengäld ska den göra det åt oss. Men då med en annan rättvisare logik där samma brott ska straffas lika, på sätt som vi alla kommer överens om. Det här är något som jag tycker vi tappat helt. Just Englas mamma ör ett bra exempel på varför vi låter staten sköta rättsskipning, därför att hon kommer aldrig känna att hon fått upprättelse om han någonsin släpps ut. Men samtidigt kan inte staten totalt bortse ifrån hennes känslor tillfördel för ”rehabilitering” de måste till dels beakas för att systemet ska ha någon legitimitet, bortom hotet om våld om du inte lyder.
Kan tycka att det känns rimligt att vi ska ha en stor bredd för vilka straffer som kan ges, *ibland* (dvs mycket sällan) kan det finnas en rimlighet i livstids fängelse, “riktig” livstid vilket vi egentligen har bara det att de flesta ges ca 20 år då de anses kunna sköta sig vid de laget (att vi inte har “riktig” livstid är alltså ett missförstånd).
Anhöriga har en poäng men det är viktigt att inse att anhöriga kommer ofta gå väldigt hårt på straff vilket på bredden kan ses som lite/mycket överdrivet. Yoko Ono får t.ex. i USA *fortfarande* hålla David Chapman i fängelse för mordet på John Lennon (ni vet den där snubben som sägs varit med och skapat “modern musik” och hela “give peace a chance” grejen för att få lite perspektiv på det hela). Sedan tycker jag personligen att det blir lite konstigt att man nästan förbinder individer tillsammans som en faktor, att din partner mördas ska tydligen betyda att *du* ska få bestämma mördarens öde? Är det inte skilda faktorer och människor? (det finns självklart mer motiv än just att *hon vill det* i detta fall men ni förstår poängen)
Tror heller inte att du faktiskt får något positivt som “anhörig” när *det är du* som är enda faktorn vid vilket din anhörigs mördare/våldtäktsman, etc, faktiskt avverkar detta straff. Att få uppgörelse i något kräver väl ändå att man på något plan kan gå vidare? Visst att du aldrig kommer att förlåta eller glömma det men man måste släppa det, du glömmer aldrig “hur bra det var med ditt ex” om du fortfarande sitter och gråter över bilder på denne, *Let It be*.
En person som Anders går inte att lita på och är en fara för samhället och måste hållas inlåst för evigt.
Man bör minst sitta 25 år för mord. Det är så pass lång tid att brottet är förpassat till historien. Tänkt tillbaka på 1999, det är 25 år sedan.
Idag sitter vissa enbart 10-12år för mord. Det är alltså mord begångna 2012-2014. Anhöriga har inte fått tillräcklig med distans till brottet. Gärningsmannen kan fortfarande vara ung vid muck.
Brottsoffers anhöriga kan göra som resten av oss när det gäller att ändra lagar: de kan bedriva kampanj och uppmuntra riksdagsmän att göra lagändringar. Vi kan itne ha ett fungerande rättsamhälle om lagen skall utgå ifrån de anhörigas mående. Lagen måste vara ganska kall och ganska moraliskt ointresserad. Det är priset vi betalar för att ha ett samhälle där alla har en nominellt rättvis chans till att försvara sig vid anklagelse om brott.
Det borde krävas mer för att få sitt livstidsstraff omvandlat till tidsbestämt, men det ska inte vara omöjligt.
Det går inte att fastställa att en person är inkapabel till rehabilitering eller förändring, men det måste finnas otvetydiga bevis på att denna förändring skett innan man beviljar omvandling.
Brottsoffer och deras anhöriga ska inte ha mer att säga till om. Rättsprocessen och påföljder för den dömde ska vara förutsägbara och grundade i goda principer som appliceras konsekvent. Det är avgörande för ett fungerande rättssystem.
I övrigt ser jag gärna att brott som begås under villkorlig frigivning resulterar i ett högre straff, att nämndemanssystemet avskaffas, att våldsbrott och allmänfarlig ödeläggelse ger ännu högre straff, och att villkorlig frigivning endast beviljas de som skött sig under tiden i fängelse och visar tydliga tecken på förändring.
Äkta livstidsstraff: Ja!
Låta anhöriga ha med saken att göra: Nej!
Nackskott. Billigare.
Ja, nej