Statistiche: sondaggio sulle simpatie dei grandi partiti svedesi per il 2024

“Statistiken visar ”valresultatet om det vore riksdagsval idag” och nettoflöden mellan partier samt partisympatiernas fördelning efter bland annat kön, ålder, civilstånd, inkomst, region, sysselsättningsstatus, fackföreningstillhörighet, utbildningsnivå och utländsk/svensk bakgrund. Från och med 2023 genomförs Partisympatiundersökningen i maj varje år.

…

PSU i maj 2024 genomfördes med ett riksomfattande slumpmässigt urval omfattande 9 236 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns. Svar från dessa personer samlas in genom såväl telefonintervjuer som webbenkät. I likhet med tidigare undersökningar används alla tillgängliga telefonnummer, både till mobila och fasta telefoner, för att kontakta de utvalda personerna.

Av urvalet har 34,8 procent ej anträffats, 2,9 procent har varit förhindrade att medverka och 14,4 procent har inte velat delta i intervjun. Det totala individbortfallet uppgår till 52,1 procent. Det totala antalet svarande är 4 427, vilket motsvarar 47,9 procent. En mer utförlig bortfallsredovisning redovisas i undersökningens kvalitetsdeklaration.

Data samlades in under perioden 2 maj till 30 maj.

Resultaten presenteras i form av punktskattningar ± osäkerhetsmarginaler. Det intervall som bildas av procentskattningen ± osäkerhetsmarginalen blir här ett 95-procentigt osäkerhetsintervall, dvs. ett intervall som med 95 procents säkerhet innehåller det riktiga populationsvärdet om inga systematiska fel förekommer.”

Inte förvånande att EU-valets resultat var missvisande för den allmänna opinionen med tanke på att hälften av befolkningen inte brydde sig om att rösta.  

Jag undrar dock varför politiska experter i media vågade uttala sig så tvärsäkert om en generell rödgrön opinionsvåg i Norden, som om det inte bara gällde EU-valet. Det ser lite genant ut i efterhand, såvida inte syftet var att boosta allmänhetens syn på MP som vinnare i hopp om att det gör avtryck i den verkliga opinionen.

Lärdomen jag ser med KD är att det går bara en viss tid med attityden innan det slår tillbaka. Ebba kändes för många som en frisk fläkt i ett gammalt och mossigt parti; ung, käck, rapp i munnen och inga problem med att få utrymme i etern.
Men det går inte bara att prata sig bort från saker som är obekväma, och det går inte att ducka hur mycket som helst. Det är en sak i opposition, men i regering blir det upp till bevis och att leverera. Oavsett vad som levererats och inte så har nog KD:s tidigare väljare tröttnat på kontroverser och, i min mening, att synen på kristna värderingar verkar förändrats rejält sedan Svensson och Bolunds tid. Debaclet med Skyttedal utstrålade rätt mycket *individer för partilaget*.