Annika, madre single: “Non avanza un soldo”

**Ensamstående mamman Annika: ”Inte ett öre över”**

Sommarlovet är inte efterlängtat för alla. För många familjer kan det bli extra tufft ekonomiskt när barnen inte får skollunch.

– Tårarna sitter i halsen när man ser matpriserna. Man får köpa det som är på extrapris, säger ensamstående mamman Annika.

I Sverige finns det cirka 200 000 barn som lever i ekonomiskt utsatthet, enligt Rädda Barnen. Sommarlovet kan därför innebära en oro för många familjer när barnen behöver äta alla måltider hemma.

– Jag går till rea-lådan först, den är bra. Det är priserna som styr vad jag köper. Mycket i min frys har ett kort utgångsdatum, det är bra grejer. Vi äter allt och man får inte vara kräsen, säger ensamstående mamman Annika Ohlsson.

Tidigare jobbade Annika inom psykiatrin men nu är hon sjukskriven. När alla fasta utgifter är betalda har hon och sonen 2000–3000 kronor kvar att leva på. För henne är sommarlovet en ångestfylld period.

– Det är lättare när han äter lunch i skolan. Nu får han lunch också men det märks i ekonomin. Det är mer pengar som går åt under sommaren. Det är så tajt, det är inte klokt.

Annika bor i Stockholm tillsammans med sin 14-åriga son. De bor i en tvårumslägenhet, sonen har ett eget rum medan hon sover i vardagsrummet. Men att flytta till en större lägenhet står inte på hennes prioritetslista. Att kunna betala hyran och ha mat på bordet är hennes främsta fokus.

– Jag var orolig för sommarlovet. Jag har inte råd med en glass eller en fika ute. Det finns inte ett öre över. Man kan ta sig råd men då blir det skit efter och vi hamnar efter med räkningar.

I Stockholm finns det cirka 29 600 barn mellan 0–19 år med låg ekonomisk standard, enligt SCB. Men i Stockholms stad finns det inga lunchinsatser under sommarlovet.

– De elever som går på fritids eller på lovskola får lunch. Det finns inga andra lunchserveringar, säger Mikael Lindberg, kommunikatör på utbildningsförvaltningen.

Vad gillar sonen för mat?

– Skaldjur och sushi är det bästa han vet men det är inget jag kan köpa. Jag skulle vilja kunna köpa det han gillar, ge honom det han vill ha men det går inte, säger Annika.

För att klara sig ekonomiskt brukar familjen söka hjälp av kyrkan och olika organisationer. Inför sommarlovet sökte Annika fonder och fick 2000 kronor i hjälp. Tidigare brukade hon sälja saker för att få in extra pengar.

– Jag har inget att sälja längre, jag har sålt allt som går att sälja.

Kläder, skor och annat de behöver får de skänkt till sig.

– Det är inte kul att hela tiden be om hjälp. Det är hemskt, man ligger på tiggarnivå. Men jag ber inte om något för att jag vill ha det, det är för att jag måste ha det. Det är tiggeri men ibland åker en tiggarannons upp på sociala medier.

Trots den tuffa situationen som familjen befinner sig i försöker Annika ge sin son ett så bra sommarlov som möjligt.

– Vi badar på olika ställen. Vi kommer också få vakta en villa i Farsta så vi får miljöombyte. Det ska bli så skönt. Min son blev jätteglad när ägarna hörde av sig.

Vad skulle din son vilja göra i sommar?

– Han har en dröm, säger hon och stannar till medan ögonen fylls med tårar. Sedan fortsätter hon:

– Att få komma utomlands någon gång, till Grekland. Det är skitjobbigt att prata om det. Jag försöker att inte tänka på det. Men en dag ska jag ta oss dit, han kommer komma till Grekland.

Tårarna rinner nerför hennes kinder.

– Vi kan spåna tillsammans, sitta och drömma. Vi kommer komma dit. En dag åker vi längre än till Farsta.

Som vanligt med den här typen av “relativ fattigdom”-artiklar saknas relevanta siffror i artikeln. Man ska bara *känna*, inte *tänka*.

En fråga som jag alltid undrat över- var är papporna? Alltså, har inte han underhållsansvar?

Det är nästan alltid ensamstående mödrar men nämns aldrig pappor. Själv känner jag inte en enda skild far som inte tar barnen på halvtid. Faktiskt mödrar som inte gör det av olika skäl.

En allmän fundering bara. Skaffar alla de här ensamstående kvinnorna barn med svin som bara drar? Är det inte så att man kan löneutmäta stöd till barnen?

Vi brukade ju ha ganska bra skyddsnät och välfärd så det räckte och blev över. Kan inte tala för Annika specifikt men hon tillhör ju gruppen som valde att rösta bort denna välfärd för att inte bli kallad massa elaka ord online. Känns lite så man bäddar får man ligga tyvärr, om något är det väl synd om de personerna som inte röstade för det här men nu blir satta i den sitsen emot deras egna val att försöka stoppa dem. Men de tycker man ju inte synd om, för de är “hemska inavlade rasister” som brydde sig mer om sig själva och ville inte pissa bort vår välfärd på ekonomiska flyktingar. Har svårt att tycka synd om någon bohemisk “DeT hANDLAr OM BarN!12!!” morsa..

Hon behöver bara köpa färre avocado toasts.

Samtidigt får folk som aldrig jobbat en dag i Sverige garantipension som säkert är i nivå med vad hon får ut per månad